Boken Livets Pussel kom ut 2007. Så snart det är möjligt kommer nästa bok.
Kan man leva ett normalt liv trots en sjukdom? Livets Pussel handlar inte om sjukdomar utan om just att leva ett normalt liv med hjärtfel. Boken bygger på 47 års erfarenhet som patient, barnafödande, tonårstid, familjeförhållande,trettio år inom arbetslivet och arbetslösheten. Utlandsboendet och lyxhustru-livet. Läs några sidor här; PDF
 
 
Beställ boken på: www.bokus.com
Finns också att beställa/köpa på Boktjänst i Skövde, Bokhandel Aniara i Göteborg, Akademibokhandeln i Norrköping, Malmö Bokhandel i Malmö, Akademibokhandeln City i Heby, Globe Bokhandel i Ludvika.
1998 intervjuar journalisten Peter Hampus mig och läkaren Per Winberg om hjärtfel.
intervjun finns på www.karolinska.se
Sök Radio Karolinska - Medfödda hjärtfel - vuxna.
Vad handlar bok nr 2 om:
Hur har barndomen och tonårstiden påverkat mig? Hur ser det ut för dem som har funktionshinder idag? Idag är det arbetsgivarens marknad, vad händer med dem som är anställda eller tillfälligt anställda? Ny hjärtoperation på gång? Helt plötsligt var jag inte längre svensk. Vem är det som bestämmer vem somär den riktige svensken?
Blänkare ur bok nr 2:
"Min pappa och morbror hade mycket för sig när de krökade, som den gången de skulle ut allt annat än fasanjakt. Mamma och min ingifta moster älskade att plantera blommor och buskar. För bästa effekt används gödsel.
De hade väl tankat en hel del när det bar iväg till åkern där kossorna idisslade. Först kom kossorna, sedan kom min far och morbror och plockade upp dyngan i svarta sopsäckar. Snacka om snabb återanvändning. Om inte annat så växte alla träd, buskar och blommor så det knakade hos oss. Men bonden var förbannad, för det var ju hans koskit."
"Med omvänd psykologi fick vi lära oss att det var farligt att köra bil när man var onykter. På två hjul for bilarna fram längs småvägarna så att gruset sprutade i kurvorna. I min morbrors bil åkte mina små kusiner som pingpongbollar i baksätet. Vaddå bilbälte! En onödig uppfinnig tyckte min morbror. Min far är i vanliga fall en sansad person som alltid kör efter hastighets-begränsningen, om man nu kan kalla snigelfarten för det. Den här gången kändes grusvägen som ett smalt kritstreck. Jag var så rädd att jag började gråta.
Oavsett hur man ser på det, ledde det i och för sig till något positivt. I tonåren stoppade jag en av mina före detta pojkvänner från att köra på fyllan. Han var väldigt tacksam när han kom till sans dagen efter och insåg att jag hade tagit nycklarna. Jag hade förmodligen räddat hans liv. "
 
Blänkare ur bok nr 3:
Britta vaknade av att munnen kändes som en uttorkad öken. Huvudet sprängde ungefär som om någon satt med en hammare och slog mot tjockt stål. På stapplande steg tog hon sig ut i köket för att dricka vatten. Hon vred på kranen för fullt och väntade på att det skulle bli riktigt kallt innan hon böjde sig ner för att ta djupa klunkar av vattnet. Alla glasen stod på diskbänken odiskade. Hon orkade inte se eländet utan tog sig snabbt tillbaka till sängen. Ju mer hon vaknade till desto mer ångest fick hon. Vad hände egentligen igår? Någon hade skjutsat hem henne. Det måste ha varit Bertha – även kallad Big Bertha som var Brittas bästa kompis. Oftast en sjysst tjej men hon kunde även vara fruktansvärt bitshig när hon satte den sidan till. Alltför ofta talade hon om för Britta vilka fel och brister hon hade. Bertha själv var tydligen helt felfri. Visst var det sant det hon sade, men var hon verkligen en bättre människa än Britta för det?
•  Det är ändå jag som får leva med skammen, det tänker hon inte på när hon strör salt i mina sår, tänkte Britta.
Hon drog täcket över huvudet medan tankarna for som fyrverkerier genom huvudet. Kvällen hade börjat hemma hos henne. En av killarna Ragge, såg sig själv som en ledare i raggargänget, hade med sig hembränt något som han friskt bjöd på till mig, Stina och Belina.
Recensioner från medlemstidningar och kataloger se nedan.
Fler recensioner av läsare finns att läs på www.kapitel1.se
Boken ligger under kategori: biografi
Några ord från läsarna:
Den var lättläst och rakt på, inga krusiduller eller omskrivningar av verkligheten utan mer av så här var det.
Boken är väldigt roligt skriven, humor är det gott om i boken enligt mitt tycke. Jag sträckläste den.
Boken var intressant och spännande.
Jag kunde inte lägga ifrån mig den, var tvungen att läsa den till sista sidan.
Det kändes som om den var skriven för mig.
Jag kommer aldrig mer klaga över små saker.
Efter varje motgång landar hon på fötterna igen.
Man får en bra inblick i vad det kan innebära att leva med ett hjärtel. Jag tror att den kan vara ett bra stöd till personer som har liknande sjukdomsbild.
Jag läste boken från pärm till pärm.
Ja vad säger man. Gillar verkligen din bok och ditt språk, läser den med ett leende på läpparna.
Jag tycker mycket om texten även om den ibland känns som ett brev till en ny bekantskap. Jag antar att jag är denna nya bekantskap. Förvånad är jag av det engagemang den väckte trots mina farhågor att det skulle bli en "brevroman" som jag tycker är fruktansvärt jobbigt att läsa. Jag vet inte hur du bär dig åt men du kommer nära mig som läsare fast du stuntat i de vanliga reglerna som miljöskildringar, helst detaljerade tills man storknar, dramaturggeppet "vad driver huvudpersonen, motiv, mål", den överraskade vändningen och oväntade slutet. Jag tror svaret ligger i enkelheten. Nu ska jag berätta min historia, finns det berättarknep har jag inte tid med dem för jag har en historia att berätta. Sedan är det förstås tonen av optimism, positivt tänkande och avsaknaden av självömkan. Det gör varje människa stärkt oavsett svårigheter och sjukdomar.
Jag hoppas du får din bok utgiven, den borde finnas i varje väntrum, hos läkare och på Apoteken.
Vad säger recensionerna:
På eget förlag och med egen grafisk formgivning utger Mona Bergvall denna berättelse om hur det är att leva med en livslång sjukdom som inte alltid syns på utsidan. Författaren är född med hjärtfel, opererades tre gånger under barn- och ungdomsåren och har som vuxen el-konverterats tio gånger för förmaksflimmer. Trots detta har hon fött två barn, varit i arbetslivet i närmare trettio år och periodvis bott utomlands. "Det gäller att inte ge upp även om det ibland känns motigt", skriver hon. Texten utstrålar humor och stor kämpaglöd utan att för den skull bli hurtfrisk. Språket är enkelt och boken innehåller tydliga förklaringar av en del medicinska termer. Förhoppningsvis kan författarens positiva livsinställning smitta av sig på läsare som själva befinner sig i ett motigt skede i livet.
Recenserad i BTJ-häfte nr 6, av Marguerite Bjellvi
I boken beskriver Mona om hur hennes liv varit under olika perioder. Mona skriver om sin tonårstid, sitt arbetsliv, sitt liv som ”lyx-hustru” i Filippinerna och om hur det är att skaffa barn och vara mamma. Tankarna kring sjukvården, om hur det har förändrats under åren och många gånger om personalens okunskap kring patienten och dess situation. Mona skriver att ”hon gått med kan-själv-attityden genom livet”, det är något som jag tror gäller många hjärtebarn, vi kämpar och hittar våra egna lösningar för att överleva. För oss tjejer så är det här med barnafödandet inte alltid så lätt, vilket Mona beskriver, problematiken som våra mediciner kan ställa till med vid graviditet och hur sjukvården kring oss fungerar i dessa situationer. Om hur det är att bli älskad för den man är, med alla är på kroppen som de olika operationerna lämnat efter sig. Om hur familjen också måste leva med sjukdomen, och ibland oron över vad som kan hända. Jag tycker att det är en mycket bra bok för oss vuxna hjärtebarn och våra familjer att läsa, men även för föräldrar till små hjärtebarn och till hjärtebarn i tonåren för att se att det går att leva ett mycket bra och vanligt liv fast att hjärtat inte är riktigt friskt.
Recenserad av Marita Söderlund för medlemstidningen Hjärtebarn nr 1 2008. Läs hela av recensionen på deras hemsida: www.hjartebarn.org - under länken Tidningen Hjärtebarnet

 

©Bergvall Text & Bild